Skriver på ett feel good manus och kom och tänka på, att jag gärna har med många karaktärer. Kanske lite för många. Funderade idag på vad det kan bero på och att det kanske har med att göra hur man själv är som person? Jag tycker om att ha mycket folk omkring mig, att lära känna nya människor, så det kanske är därför som jag gärna har många karaktärer i mina manus. Vad tror du om det?
Jag ger själv tipset vid utbildningar i skrivande om att man ska tänka på att inte ha med för många karaktärer för att det lätt blir förvirrande för läsarna. Att man ska fundera på vilken funktion karaktärerna har och om kanske några kan slås samman till en? Men kanske det inte alltid går, jag kanske behöver mina karaktärer för att historien ska stämma. För mig känns de viktiga, men kanske inte för läsaren sen. Så ta hjälp av testläsare, manusutvecklare och redaktörer för att hör vad de tycker om alla karaktärer. Ofta får man upp ögonen för att man faktiskt kan ta bort flera stycken av dem eller slå ihop dem till en.
Och en viktig fråga har jag 🙂 Har du någonsin blivit kär i någon av dina karaktärer?
